2014-02-08

En nödvändig debatt förs nu i Sveriges ledande media, i sökning av en lösning beträffande dödläget i Assange fallet.

Av Marcello Ferrada de Noli, med dr, professor emeritus

Författare till boken ”Human Rights Issues in the Swedish case VS. Assange”

På jakt efter en lösning

Julian Assange, som inte är åtalad, inleder sitt fjärde år i husarrest, eller bunden vid Ecuadors ambassad i London efter att ha blivit beviljad politisk asyl. Asylen till WikiLeaks grundare beviljades efter att Sverige vägrade ge garantier om att Assange inte skulle överlämnas till USA i fall det formellt skulle begäras. Emellertid tillåter England honom inte att lämna ambassaden för att resa till Ecuador, eftersom en svensk åklagare har krävt att han skall överlämnas för förhör i Sverige. Likaså väntar fortfarande de två anklagande kvinnorna i Sverige på ett besked från sina advokater om någonting i fallet har hänt. Därutöver, det verkar finnas en bred consensus om att fallets utdragna karaktär, eller dess egendomliga hantering, skadar Sveriges internationella anseende.

Kända figurer inom rättsväsendet, f.d. åklagaren, advokater och riksdagsledamöter har bidragit med konstruktiva förslag. Redan i april 2013 domaren i Högsta domstolen Stefan Lindskog framförde i ett föredrag vid Adelaides universitet i Australien att det är möjligt för att en svensk åklagare skulle förhöra Assange i London. Han sade ordagrant: “Jag skulle vilja kommentera möjligheten för åklagaren att åka till London. Det är möjligt att åklagaren skulle kunna resa till London och förhöra honom där. Jag har inget svar på frågan varför det inte har hänt.” [1]

I dagarna, riksdagsledamot Johan Pehrsons, ledamot i justitieutskottet och rättspolitisk talesperson för Folkpartiet, sade till SvT “Det här är ett exceptionellt fall. Därför kan man fundera på om inte åklagaren borde vända på stenarna ytterligare en gång för att se om man inte kan få den här saken ur världen”; [2] Och ordförande i Sveriges advokatsamfund Anne Ramberg, som i senast SvT program Agenda karakteriserade det hela som ”cirkus”, tyckte att åklagaren borde helt enkelt åka till London.[3]

Däremot, i en debattartikel publicerad i SvD 5/2 2014, en av målsägandes advokat, Elisabeth Massi Fritz, beklagar sådana förslag, och att i överhuvudtaget skulle debatterats att ”Assange fallet bör läggas ner”. Hon är kritiskt mot att riksdagsledamot Johan Pehrsons har uttalat sig i programmet. ”Brottmål ska drivas i domstol, inte i medierna” säger advokaten Massi Fritz, och att ”Inte heller ska åklagare utsättas för politiska påtryckningar eller låta mediedrev påverka sitt agerande.” [4] Jag bemöter nedanför vissa påståenden i Massi Fritzs inlägg.

Elizabeth Massi Fritz må ha rätt om den allmänna demokratiska principen hon formulerar ovan, dock i sin plädering blandar hon ihop diverse aspekter och som motsäger hennes version. De första aspekterna beträffar mediernas roll, de andra gäller politikernas agerande vid fallet.

a) en aspekt är mediernas plikt att hålla publiken uppdaterad med vad som är aktuellt; inte minst i ämnena viktiga för nationens internationella anseende, som fallet Assange har resulterat i; det var det som programmet Agenda åstadkommit; och b) en annan aspekt är mediernas eventuella särbehandling av parterna i sådana tvister. Jag återkommer on den punkten.

Och angående politikernas inbladning i fallet a) en sak är att politikerna (som parlamentariker Pehrson) föreslår åtgärder för att rättsligt avsluta den ”cirkus” som ordförande Ramberg refererade, och som i längden kan också vara skadligt till nationers intresse, och b) en hel annan sak är att uttala sig offentligt i stöd till en av partnerna i tvisten. För det är just det mediala beteende från politikerna som kan kasta skugga över bilden av en oberoende rättsystem.

Just därför Massi Fritz har rätt när hon påstår i SvD att ”Alla är vi lika inför lagen, . . .ett villkor för rättssäkerhet”, måste hon hålla med om att det var fel att exempelvis Statsminister Fredrik Reinfeldt delvis uttalade sig till förmån av målsägarna i DN:s och Aftonbladets artiklar (där han även felaktigt påstådde att, citat: ”Man har till allmänt åtal instämt Julian Assange. Assange är nämligen inte åtalad), [5].

Statsminister också betonade i ett program om fallet Assange vid Studio Ett, att ”vi tar mycket allvarligt på anklagelser som handlar om våldtäkt, för det finns också inslag att försöka förminska hur vi har utvecklats, och står för, en bra lagstiftning i det här fallet.” [6] Detta tyvärr tolkades om att fallet Assange skulle även för myndigheterna erhållits en symbolisk karaktär, såsom tidigare hade uttalats av representanter i den ideologiska rörelsen som verkar för en utvidgning av våldtäcksrelaterade lagstiftning. Jag tycker att promoveringen vid det internationella samfundet av den moderna lagstiftningen som Sverige redan har åstadkommit är lovordad, men det skall ej göras på bekostnad av rättsäkerhet för individen.

“Mediadrev” mot vem?

Gällande vad Massi Fritz kallar för ”mediadrev”: Mig veterligen har aldrig funnits i den svenska media, den minsta negativa eller nedlåtande referat angående målsägande i fallet. De anklagande kvinnorna har aldrig varit ”smutskastade”, vid något program eller artiklar författade av journalister anställda vid sådana media.

Emellertid, i domen utfärdad i Belmarsh-domstolen i London (City of Westminster Magistrates’ Court) beträffande överlämning av Assange den 24/2 2011, skrev Judge Riddle bokstavligt: “There has been considerable adverse publicity in Sweden for Mr Assange, in the popular press, the television and in parliament (by the Swedish Prime Minister)”. [7]

I en forskningsrapport som jag bland annat refererade i en Newsmill artikel rubricerad ”Professor: medierapporteringen om Assange osaklig och likriktad”, står att finnas att i ett material av 117 konsekutiva publikationer vid den svenska pressen i perioden 17/1 – 17/2 2011, framgick att bland de artiklar som direkt refereras till Julian Assanges personliga karaktär eller gjorde antydan till Assanges personlighetsdrag (fyrtio procent av de totala artiklarna), betydligt fler artiklar (72 procent) gjorde det med användning av fientliga, nedlåtande eller aggressiva termer, i kontrast med artiklar med användning av positiva termer (28 procent). [8]

Den statistiska analysen av dessa variabler, visade i jämförelsen ett ratio på 0,38, som pekar på en betydande överrepresentation av negativa omdömen ad hominem. Fynden som uppgavs i den artikeln, och som mottagits sedan i ”open court” vid Londons förhandlingar, har aldrig tillbakavisats från forskningssidan, eller av själva media som refererats i studien.

För advokaten Massi Fritz politisk asyl betyder “att låsa in sig själv på en ambassad”

Sedan påstår advokaten Massi Fritz: “Det handlar om en man som låst in sig själv på en ambassad i London, vilket åklagare Marianne Ny rutinmässigt beskylls vara ansvarig för. Det har gått tre och ett halvt år.”

Det finns ju anledning för en person att söka asyl vid en ambassad som respekterar mänskliga rättigheter. Exempelvis, den svenska ambassaden i Chile tog emot hundratals oppositionella som föredrog att ”låsa in sig själva på en ambassad”, än att riskera arrestering och åtal.

Motiv för att söka asyl, nämligen de politiska eller humanitära skäl som individerna presenterar, är föremål för noggrann utvärdering av respektive regeringar. I det här fallet, en suverän stat, Ecuador, gav asyl till Assange för att de till synes hade uppgifter att Assange riskerar att bli överlämnad till USA i fall så krävs. Faktum är att Sverige har beviljat utlämning till USA vid samtliga tillfällen som detta har begärts, i förutsättning att personen i fråga befinner sig i svenskt territorium.

Dialektiken vid den svenska åklagarens europeiska arresteringsorder

I den ursprungliga versionen som SvD publicerade den 5 februari för den svenska publiken, uppgav Massi Fritz att Marianne Ny, som resultat att Assange ”lämnade landet samma dag som han för andra gången blev anhållen i sin frånvaro” och “vägrade sedan att återvända”, utfärdade en europeisk arresteringsorder. [ 9 ]



Var det meningen att de laglydiga svenskarna skall uppfatta att den europeiska arresteringsordern utfärdades eftersom Assange två gånger hade vägrat att inställa sig till förhör hos åklagaren?

Däremot i den engelska versionen (för den internationella publiken) – fick Massi Fritz ta bort bilden av Julian Assanges “dubbelvägran”. Hon ändrade texten till:

“(Assange) försvann från Sverige samma dag som han blev häktad i sin frånvaro. Han har därefter vägrat att återvända. Detta resulterade i att Marianne Ny, åklagaren för fallet, utfärdade en europeisk arresteringsorder för Assange”. [ 10 ]

Det finns några anmärkningsvärda aspekter i Massi Fritz uttalanden. Å ena sidan säger hon att arresteringsordern “anhållen i sin frånvaro” utfärdades innan Assange lämnade Sverige. Sedan säger hon plötsligt att eftersom Assange lämnade landet och därefter vägrade att återvända, utfärdade Marianne Ny på nytt en häktningsprocedur mot Assange nu i form av europeisk arresteringsorder (EAW). Emellertid:

Assange vistades minst fem timmar vid Arlanda flygplatsen, eftersom han kom ditt kring kl. 12.00. Han reste från Stockhom-Arlanda till Berlin Tegel airport kl. 17.15 . Vid 16.55 skulle han ha passerat kontrollen, sedvanligt under betydande polisnärvaro. Där vid grinden som leder till avgångshallen fick funktionärer kontrollera Assanges pass (om det inte redan hade kontrollerats vid incheckningen), boardingkort, etc. Dessutom erhåller polisen samtliga passagerarlistor, förmodar jag.

Åklagarmyndighten i Göteborg skulle ha beslutat att Assange var “häktad i sin frånvaro” redan kl. 14.15 den 27 september 2010. [11] Ett sådant beslut går brukligt åt alla polisenheter i landet, antar jag. Man var fullt medveten av att Assange befann sig i Arlanda; ändå avstår man avsiktligt att arrestera honom, således. Det kan inte vara så att de missat hans identitet. Helt tvärtom, pga att de visste Assanges identitet lyckades de att ta de bärbara datorerna från Assanges från resväska. [12]

Assange var aldrig informerad om ett “kvarhållande i sin frånvaro” beslut. Därutöver hade Assanges advokat Björn Hurtig fått en överenskommelse med åklagaren Ny (”obtained an agreement from the prosecutor Marianne Ny”) gällande att han var fri att lämna Sverige (”free to leave Sweden). [13] [14]

Dessutom hade Assange självmant föreslagit till åklagaren Ny, via sin advokat, alternativa möjliga datum för ett eventuellt förhörstillfälle. Emellertid var åklagaren Ny själv som avböjd Assanges förslagen; exempelvis med den otroliga undanflykten om att förhörsledaren var sjukskriven vid den föreslagna tidpunkten! Såsom man inte kunde ordna ett sådant uppdrag hos någon bland de över 20,000 poliser som i Sverige har erhållit förhörsutbildning vid Polishögskolan. [15]

Hur kan då advokaten Massi Fritz porträtterar Assange som näst intill en rymmare?

[text ovan från mitt inlägg i diskussionen vid tråden Wikileaks grundare Julian Assange eftersökt för våldtäkt i Sverige, FB forum, 8/2 2004]

Vad var då, dialektiken i Sveriges utfärdade EAW?

Min slutsats är att det verkliga målet i utformningen av den EAW inte var arresteringen av Assange. Det var den utlämningsprocessen i sig själv.

Vad vill man egentligen åstadkomma? Som framgår av händelserna efteråt, inhiberade den europeiska arresteringsordern Assanges frihetsrörelsen och en betydande del av Wikileaks publiceringsverksamhet inriktade mot makthavarna, inte minst i Sverige. Som jag har hävdat i tidigare, är det ställt utom allt tvivel att fallet är politiskt. Det finns inte något sådant som “ett rättsfall ” bakom charaden av den svenska åklagarmyndighetens sida och dess medlöpare målsägandes advokater.

För vad skulle ha hänt om Assange skulle ha gripits på flygplatsen? Åklagaren skulle ha träffat Assange och förhört honom. Efter det förhöret skulle ha Assange släppts. Detta eftersom åklagaren inte hade något nytt som skulle ha kommit fram i förundersökningen (under den tiden efter ärendet var avfärdat av åklagaren Finne). Assange skulle aldrig ha suttit i isolering, som istället han säkerligen kommer att vara om han kommer till Sverige utlämnad från England – med de riskerna att detta innebär, med tanken på de nu kända olagliga Svensk kollaborations verksamhet med USA. Sverige kommer inte undan. De s.k. extraordinary renditions var inte bara hemliga; de var och är olagliga enligt svensk lag.

Sammanfattningsvis: Endast en europeisk arresteringsorder skulle kunnat producera de politiska fördelarna som skördades av de inblandade parterna. Endast de juridiska övningarna och cirkusen kring tillämpningen och/eller tolkningen av den europeiska arresteringsordern skulle kunna möjliggöra en förlängning av Assanges “fångarstatus” och tillhörande kidnappningen av Wikileaks -projektet. Min ”Stallning hypothesis” [16] var helt rätt från början.

Referenser

 [1] “I would like to comment upon the possibility of the prosecutor to go to London. It is possible that the prosecutor could travel to London and interrogate him there. I have no answer to the question why that hasn’t happened.” In M Ferrada de Noli. “Government-Sponsored Presentation Of Swedish Supreme Court Judge In Australia Increased Doubts On Sweden’s Legal System”. In: “Human Rights Issues in the Swedish case VS. Assange“. Libertarian Books – Sweden, 2014. Page 201.

[2] SvT . “Kravet: Förhör Assange nu”. SvT Nyheter, 2/2 2014.

http://www.svt.se/nyheter/sverige/trycket-pa-aklagaren-i-assange-fallet-okar

[3] SvT. Program Agenda, 2/2 2014.

[4] Elisabeth Massi Fritz. ”Varför ska undantag göras för Assange?” Svt, Brännpunkt, 5/2 2014.

[5] TT. “Reinfeldt beklagade negative bild av rättsväsendet”. DN, 11 Feb 2011. Artikeln vid samma namn i Aftonbladet, 11 Feb 2011.

[6] Sveriges Radio, Studio Ett, 25/1 2012

[7] City of Westminster Magistrates’ Court (Sitting at Belmarsh Magistrates’ Court). “The judicial authority in Sweden –v- Julian Paul Assange. Findings of facts and reasons”. See “Summary of facts found”, Item 19, page 10.

http://www.infotorgjuridik.se/premium/incoming/article159944.ece/BINARY/Det+brittiska+domstolsbeslutet.pdf?fromType=branchartikel

[8] M Ferrada de Noli.  ”Professor: medierapporteringen om Assange osaklig och likriktad”, Newsmill, 20/2 2011. Material, antal artiklar; (DN n=24, SvD n=31, AB n= 32, Expressen n= 16). Drop-out cases N= 13 (DN n=2, SvD n= 7, AB n=1, Expressen n= 3).

[9] “Han lämnade landet samma dag som han för andra gången blev anhållen i sin frånvaro. Han vägrade sedan att återvända.” In: Elisabeth Massi Fritz. ”Varför ska undantag göras för Assange?” SvD, Brännpunkt, 5/2 2014. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/varfor-ska-undantag-goras-for-assange_8958694.svd

[10] Min översättning av den originella Engelska texten publicerades i SvD: Elisabeth Massi Fritz. “Make no exception for Assange”. SvD, Brännpunk, 7/2 2014. Citat: “(Assange) disappeared from Sweden on the same day as he was detained in absentia. He has subsequently refused to return. This resulted in Marianne Ny, the prosecutor for the case, issuing a European Arrest Warrant for Assange.” http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/make-no-exception-for-assange_8968448.svd

[11] [Information avs. tidpunkten för arresteringsorder] retrieved from a post signed by Duqu at FB-forum. I have asked for the original source, which will be posted here.

[12] See Affidavit of Julian Paul Assange, 1. Summary of Claims, Item 4.:

“My lawyer in Sweden Bjorn Hurtig obtained an agreement from the prosecutor Marianne Ny that I was free to leave Sweden. I left Sweden on 27 September 2010.“

http://wikileaks.org/IMG/html/Affidavit_of_Julian_Assange.html

[13] UK:s Supreme Court dokumentet “Agreed Statement of Facts And Issues. Between: Julian Paul Assange (Applicant) V. Swedish Prosecution Authority (Respondent)”, hearings 1-2 Feb 2012, Item 13, sidan 4.:

“On 14th September 2010, the Appellant’s counsel enquired in writing as to whether the Appellant was permitted to leave Sweden. On 15th September 2010, the prosecutor informed the Appellant’s counsel that he was free to leave Sweden.“

JA:s Affidavit summerar i sin tur (Se No 4, “Extended stay in Sweden”, Item 113), “My lawyer in Sweden Bjorn Hurtig obtained an agreement from the prosecutor Marianne Ny that I was free to leave Sweden. I left Sweden on 27 September 2010.”

[14] Affidavit of Julian Paul Assange. 4. Extended stay in Sweden, Item 133

[15] Polishögskolan. “Intervju- och förhörsmetodik”. Kursplan http://www.polis.umu.se/digitalAssets/9/9137_reviderad-kursplanintervju-o-frhr.pdf

[16] M Ferrada de Noli. “Operation Stalling. Explaining Sweden’s Reluctance To Conduct Assange’s Interrogation In London”. In: “Human Rights Issues in the Swedish case VS. Assange“. Libertarian Books – Sweden, 2014. Page 72.

 Featured image courtesy of Somerset Bean

Show more