I onsdagskväll hade jag blivit inbjuden till att medverka i Pillerpoddens liveframträdande på Stadsbibloteket i Uppsala. Vi skulle prata om psykisk ohälsa, sociala medier och vad som rör sig i mitt huvud. Utan att tveka så tackade jag ja och vid halv 18 väntade en lång kö utanför salen. Publiken hade en helt annan ålder än vad jag förväntade mig, vilket genast gjorde att jag blev nervös. Att nå ut till folk i min egen ålder är inga problem, men att tala till 40-60åringar är faktiskt svårare än vad man tror.
Vi körde i en timme, och pratade om för och nackdelar med internet. Resten minns jag inte riktigt. Det brukar bli så, att jag genast har glömt frågan jag fick innan, för att jag till 100% fokuserar på nuet. Tjejerna avbröt mig efter 20min och frågade på skoj vad jag tar i timmen för att bli deras pyskolog. Och jag såg hur en man till en början satt med armarna i kors, men ju längre in i framträdandet så satt han instället framåtlutat frågandes med handen under hakan.
Det är en sak jag har märkt, och det är att jag i många frågor inte längre är så analyserande. Utan mer saklig. Jag har analyserat färdigt och har istället svar på mycket. Som varför man känner som man känner, vad saker bottnar i och hur man tar sig framåt.
Två saker som har hjälpt mig mycket när det kommer till onda tankar är:
1. Att tänka att man inte är så förbannat orginell. Det jag känner just nu känner inte bara jag, utan halva jordens befolkning. Allt ifrån presidenter till en bekant. Man är aldrig ensam om att känna en sak. Fastän man ofta tycker synd om sig själv och tänker att man nog mår sämst av alla i hela världen och att ingen förstår en. Så är det inte.
2. SLUTA MED att intala dig själv att man ibland måste "rensa tankarna" för att typ bli fri ångesten. Jag analyserade nog lite för mycket. Flera timmar om dagen om man slog ihop det. Men det behövs inte. Man behöver inte alla dom där tankarna. För mycket glömmer man bort och resten gör en bara illa. HITTA PÅ NÅGOT istället. Du blir inte lycklig av att analysera vad som gör dig illa. Du blir lycklig av att göra saker DU VILL.
En sak jag är stolt över är att min talfobi och framförallt scenskräck har försvunnit. Jag skolkade från alla lektioner som innebar att prata inför klassen. Och när jag tillsist gav det ett försök i 3an brast jag ut i gråt framför klassen. Vilket såklart blev väldigt traumatiskt för mig. Men sen bestämde jag mig bara. Och idag är jag helt avslappnad på scenen och får till och med folk att skratta. Det hade jag aldrig ens kunnat drömma om?
Hur det blev såhär modig och självsäker var för att jag lärde mig att förbereda mig på det sättet jag behövde. Allt utanför att stå på scenen måste klaffa. Typ bokat tåg och taxi långt i förväg, gått igenom allt i huvudet, veta att tekniken funkar och jag har ett glas vatten. Då blir jag lugn, sen kan jag bara köra. INTE nöta manus. Tips tips tips till er som har problem med detta därute!!
...Och framförallt så tycker jag att det är KUL! I tisdags ställde jag mycket motfrågor, fick mig några funderare och lärde mig saker. Sånt älskar ju jag. Det här är ifrån mitt senaste liveframträdande innan i tisdags. På Social Media Galan inför 300 pers. Här såg jag att många skrattade flera gånger under showens gång. Det ger mig en boost.
Tack för en givande kväll tjejer! Vi spelade tyvärr inte in samtalet, men lyssna på Pillerpodden i alla fall :-) Förresten... Jag saknar att podda såååå mycket. Många av er frågar när jag är tillbaka i poddvärlden och jag kanske ska dra i några snören från förfrågningar som har kommit in. Eller hade ni ens lyssnat? Trevlig fredag på er hörrni!