En dag, en dag blev precis ett år. Ett år får plats på en dag. En dag kan kännas som ett år, och vise versa. En dag kan förändra ett helt liv, en dag har sån fruktansvärt makt. Och hur lätt är det att slösa med dagar och makten över våra liv? Mitt svar på det är, för lätt...
Ett besked om hur nära döden man är och i nästa ögonblick bli erbjuden en till chans.
En dag. Att på morgonen vakna pigg & med känslan av att vara odödlig & senare på eftermiddagen komma hem och försöka förstå att livet står på spel, att vara så nära döden utan att känna det.
Den dagen. Den dagen är längre än ett år. Ett år har gått, ändå var den dagen längre.
När livet kom så nära döden började jag leva, påriktigt.
Den 11 september 2013 föddes jag på nytt lite grann, jag firar ett år med mitt nya liv idag. Jag firar väl egentligen inte, jag lever mest bara. Det räcker för mig, jag har haft det bästa året någonsin.
Jag kommer behöva laga mitt hjärta minst en gång till, samma ingrepp, eventuellt något mer avancerat. Det är min största rädsla i livet.
Och min största rädsla är min största lycka, för att jag har möjlighet att ha rädslor, jag har möjlighet att känna lycka. Jag får leva, och då ingår sånt!
Vi lever för att dö, eller dör vi för att vi lever?
Jag väljer att när tiden är inne för att dö så är det för att har jag levt!
En dag. Ett år. Ett liv. Ett hjärta
Ja jag vet, jag är väldigt poetisk ;)
Puss & tack <3