2013-07-09

I de tidiga Juni så fick vi möjligheten att intervju Claes och Per Strängberg ifrån Post-Rock bandet Immanu El.
Immanu El har nyligen släppt en nyinspelad version utav deras första album They'll Come, They Come. Nu arbetas det för fullt inför det nya albumet som ska spelas in i September.

Rocksverige- När ni två startade bandet 2004, var det menat som ett seriöst projekt eller mer som ett gymnasieprojekt?

Per Strängberg- Vi var nog alltid ganska seriösa med det. Det var ju väldigt många som startade band under gymnasiet som sedan lades ner. Alla som var med i början kanske inte kände lika starka ambitioner, men ifrån vår sida så var det både seriöst och ambitiöst i högsta grad skulle jag nog vilja säga även om vi visste att nivån var ett tonårsband.

RS- Kände ni ifrån början att det var musik ni ville satsa på i livet?

Per- Man drömde väll om det men man kunde ju aldrig förvänta sig det vi gjort nu den senaste tiden.

RS- Vad inspirerar er mest till att spela musik?

Claes Strängberg- Annan musik skulle jag vilja säga.

RS- Vad har ni haft för favoritband genom åren?

Claes- Det har varierat stort och brett i olika genrer. En stor inspirationskälla för mig inom den musiken vi spelar har ju alltid varit Mogwai tillexempel, även om de skiljer sig ifrån de vi gör. Det är samma sak med Radiohead, Sigur Rós och Explotions In The Sky.

Per- Helt klart. Ska jag vara ärlig så har jag inte lyssnat på Sigur Rós två senaste plattor, jag har inte riktigt tagit mig tiden.

Claes- Men Sigur Rós var ju väldigt viktiga ifrån början för oss, men idag kan vi ta inspiration ifrån en Sing & Songwriter, en folkplatta eller till och med elektronika och därmed omsätta det till det vi håller på med.

RS- Ni turnérar väldigt mycket runt om i tillexempel Asien som ni precis kom hem ifrån, men inte lika mycket i Sverige. Varför då?

Claes- Det finns en helt annan efterfrågan i Asien. Det finns ju en publik i Sverige, självklart. Strukturen hos parters som gör att det blir lönsamt att spela finns inte riktigt på samma sätt här. Så det är helt enkelt att det är mycket enklare för oss att spela utomlands.

Per- Det finns inte riktigt samma kultur i att besöka konserter här i Sverige. Svenskar är väldigt duktiga på att gå på tillexempel festivaler, Kent och Håkan Hellström, men vi har inte riktigt samma kultur i att gå och kolla på upcoming musik här i Sverige. Sen så är man väll lite mer försiktigt med att spela i sitt hemland och ännu mer försiktigt att spela i sin hemstad, man vill ju inte vara överallt hela tiden liksom. Det är mycket bättre att spela här ett par få gånger och göra det mer exklusivt som idag.

RS- Hur kom idéen med 18års gräns? Jag menar, ni spelar ju inte här så ofta.

Claes- Det är lagen. Är det alkohol så måste det vara 18år. Vi har dock tagit reda på under dagen att det är okej att vara under 18 ifall man har målsmans sällskap och om det finns registrerat på gästlistan då.

RS- Vad föredrar ni mest: festivaler eller egna spelningar?

Claes- Det är väll mest egna, men det finns ju undantag. Vi var ju på South By Southwest i Austin, Texas. Det var en helt fantastiskt festival att få spela på.

Per- Vi spelade på ett höghustak en varm sommarkväll med massa glada människor, det är ju helt fantastiskt. Men med sådana festivaler som vi känner till här så spelar ju jag mycket hellre på Roy eller Folkteatern än en vanlig Svensk festival.

RS- Hur kändes det när Siesta! ställdes in som ni var bokade till?

Claes- Tråkigt.

Per- Jättetråkigt. Vi har inte spelat på någon stor etablerad festival sedan Hultsfred 2005 där vi som demoband blev utplockade som Rookies, sedan dess har inte vi spelat på Svenska etablerade festivaler.

Claes- Vi såg jättemycket fram emot det. När det väl är vår tur att spela på festivaler så kommer den stora festivaldöden. Det var snack om Peace & Love också men de blev också tvingade att plocka ihop.

Per- Vi skulle dessutom ner och spela på en festival i södra Tyskland dagen efter Siesta!, så att mellanlanda i Skåne hade ju varit perfekt.

Claes- Men nu blir det en lång körning till Tyskland i övermorgon.

RS- Det är idag ni släpper den nyinspelade versionen av er debutskiva

Per- Ja, jag hoppas den ligger ute nu! Jag har inte kollat faktiskt.

RS- Hur kommer det sig att ni spelade in den på nytt?

Claes- Det fanns två själ. För mig så är inte musiken vi spelar in utav något nostalgiskt värde, om det skulle vara det så är det väldigt sekundärt. Jag vill att vår musik ska kunna representera det som vi är och vad vi gör. All heder och respekt till det vi gjorde då, men vi kände att vi var väldigt unga och visste väldigt lite inspelning samt liveproduktion. Även fast det blev ett lyckat resultat så var det inte riktigt så vi ville att det skulle låta. Nu när vi har spelat de gamla låtarna på ungefär 300 spelningar runt om i hela världen så får man en helt annan relation till dem.

Sedan så var det också så att projektfilerna med alla spår på försvann i en datorkrasch. Vi blev låsta till masterspåret, det innerbär att vi skulle aldrig kunna mixa om låtarna, vi kan inte bli remixade utav andra och vidare. Vi skulle inte heller kunna släppa albumet på vinyl, eller sälja vår musik till diverse filmproduktioner.

Per- Ja, vi tog oss i kragen nu i vintras och spelade om albumet. Man behöver varken vara musiker eller Hi-Fi fantast föra att höra skillnad heller. Det är en enorm ändring.

Claes- Det finns ju skavanker som alltid, det är vissa saker som var bättre på originalet. Men i det stora hela så är vi mycket mer nöjda med detta resultat då vi visste hur man gjorde allt vi ville göra.

RS- Ni nämnde detta om förfrågningar ifrån olika filmbolag. Vad har det varit?

Claes- Det har varit allt ifrån reklamfilmer, filmfestivalsproduktioner och även större spelfilmer. Det har varit ungefär ett tiotal förfrågningar som vi har varit tvungna att tacka nej till.

RS- Jag har hört att ni håller på med nytt material som ska släppas i år. Hur långt in i processen är ni just nu?

Claes- Vi har två låtskisser som vi har hyfsat grepp på, sedan har vi ungefär fem olika idéer som vi ska bearbeta nu.

Per- Vi har väl också sagt att denna processen startar nu efter den stora Tyska festivalen i övermorgon. Då är det första prioritet fram till September då vi ska spela in det.

RS- I höstas så gästade ni Bring Me The Horizons senaste album ''Sempiternal'', hur kommer det sig?

Claes- Vi fick en väldigt bra relation till ett par killar i bandet för ganska länge sedan. Det var väl ungefär tre år sedan som de var och spelade in sin platta i Göteborg och då medan de var här som kom dem och kollade på vår spelning. Vi hade ingen aning om vilka dem var, men vi hängde lite efter spelningen. De berättade att de spelade in ett nytt album, sedan höll vi kontakt stadigt. Det tog väl kanske ett år innan vi förstod att de var såpass framgångsrika som de faktiskt är.

Per- Vi blev inbjudna till deras slutsålda spelning på Trädgår'n i Göteborg. Vi var inte så bevandrade i den scenen, så vi tänkte ju 'Vad är det här?'.

Claes- Vi fortsatte umgås, specielt med en av killarna som tyvärr inte är med i bandet längre. Men han hade sin flickvän i Oslo och dem var väldigt ofta i Göteborg, vi umgicks faktiskt ganska många gånger om året och bara hade det roligt tillsammans.

Vi har fortfarande väldigt bra kontakt med alla i bandet. De ville faktiskt redan på förra plattan att vi skulle vara med, men vi hade det lite tight med tid just då, så vi tackade faktiskt nej. Men nu hörde de av sig till det senaste albumet också, så då åkte jag och Per bort ett par dagar i November för att spela in sång. Vi skrev faktiskt ganska så mycket vokala arrangemang själv, vi trodde faktiskt att de skulle vara mer förberedda.

Per- De har en ny kille nu också som heter Jordan. En väldigt duktig kille som också är väldigt rolig.

RS- Kan ni se att någon liknande akt skulle kunna samarbeta med er på något utav era album?

Per- Nej, det var väl mest för att de har gjort väldigt mycket PR för oss. De pratar väldigt gott om oss, spelar väldigt ofta i vår merchendise och sådant.

Claes- Men de är ju våra polare, så om de vill ha våra röster där så är det väl självklart att vi ställer upp med det.

RS- Sedan ni startade detta band, vad känner ni är det största målet som ni har uppnått.

Per- Det är väl att få åka ut i världen och få spela så mycket som vi gör, men även att såpass många har upptäckt oss utan massa radiolåtar och annat åt det hållet.

Claes- Det är vi väldigt kul att få åka runt i Asien och få spela för alla där, eftersom det är såpass få som faktiskt har hittat en publik där.

RS- Ni har hållit på i ungefär nio år nu, tror ni att det håller nio till?

Per- Ja det tror jag.

Claes- Jag tror aldrig att det här projektet kommer att läggas ner och det vill jag inte heller. Jag vill inte jämföra oss med något annat band nu, men det kommer nog bli ungefär som Bob Hund projektet. Vi vet ju inte om vi lever om ett år, men oavsett vad som sker så kommer det nog alltid att leva kvar. Oavsett vilka som kommer att vara med eller inte så kommer det nog att fortsätta.

RS- Vart tror ni att ni kan se er själva om tio år?

Claes- Ingen aning, vid liv hoppas jag! När man har ett projekt så är det ju självklart att man vill få det att bli större och sådär, men det får komma naturligt.

RS- Det var allt ifrån mig, tack så mycket.

Claes & Per- Ja, tack själv!

 

Nyckelord:
immanu, el, intervju

Show more